Jag tänker ta upp detta innan jag skriver om min melodifestivalkväll. (Btw så är detta mitt 50.e inlägg 8D)

Vad tycker jag? Jo, det är förbannat fegt och rent av patetiskt. Jag tänker från och med nu sitta och skratta åt alla som inte kan konfrontera någon utan att ha minst en kompis med sig. Det är faktiskt väldigt fegt om något. Vad har kompisen med ens eget problem att göra? Det kanske känns bättre om kompisen är med, men oftast blir det inte bättre för det.

Jag är glad över att jag har få kompisar. Jag har ändå inte förstått mig på det här med att gå i "grupp". Det funkar speciellt inte för mig av flera anledningar. Dessutom vill jag lösa mina egna problem själv, speciellt om jag har problem med någon. Oftast kan det väl vara att någon kallar en för något. Patetiskt egentligen. Jag tar inte åt mig, eftersom jag redan fått höra det mesta och har härdat mig mot det.
Skulle jag konfrontera någon och denna skulle börja spy galla över en. Vad gör man? Jo man vänder ryggen till och går därifrån och skrattar. För ord kan aldrig skada mig. Ord är bara ord och betyder egentligen inte något. Det är bara om man väljer att ta åt sig och det gör inte jag. Så varför kalla varandra för t.ex. fitta, hora, slampa eller vad man nu väljer att säga? Det är saker som bara rinner av.

Tänk i genom saker först och välj dina meningar med omtanke. Nötter!